CELIABETES: HANTERA DIABETES OCH CELIAKI
Året var 1989. Jag var 5. Det året skulle George H.W. Bush bli den 41:a presidenten, Berlinmuren skulle falla, mobiltelefonerna var lika stora som murstenar och jag skulle få diagnosen diabetes. Naturligtvis var detta en livsändrande händelse av episka mått. Trots att det kändes tungt, var det när jag ser i bakåt i spegeln inte det värsta som skulle hända mig. Nej, det värsta var att också få diagnosen celiaki bara två år senare.
Även på den tiden var diabetes lätt att diagnostisera. Men celiaki är fortfarande idag väldigt svårupptäckt. Precis som när jag fick diabetes visste mina föräldrar att något var fel. Jag var hungrig som en varg och trots att jag åt allt som jag kunde komma över såg jag fortfarande svältande ut.
Då började testerna. Det kändes som om jag var med i showen medicinska mysterier på grund av allt som jag var tvungen att gå igenom.
Till slut gjorde man en biopsi och tack vare min helt släta tunntarm (vilket inte är meningen att den ska vara) förstod de vad som var förövaren. Idag kan räcker det med ett enkelt blodprov för att ställa diagnos.
Även om jag hade det svårt, kan jag inte tänka mig vad mina föräldrar gick igenom. Först diabetes och sedan celiaki. Jag kan inte ens föreställa mig hur det var för min mamma att behöva berätta för mig, en sjuårig kille, att jag inte kunde äta mina favoritflingor trots att mitt blodsocker var lågt (tack och lov för havrekuddar!). Celiaki är nämligen en autoimmun sjukdom som drabbar matsmältningssystemet och gör så att kroppen reagerar på gluten, ett protein som finns i alla former av vete, råg och korn.
Idag tar många det för givet att gå ner till den lokala matbutiken och hitta en glutenfri avdelning eller förpackningar märkta glutenfritt, eller som har allergiinformation längst ner på etiketten. På den tiden fanns inga av dessa bekvämligheter. För att få speciell glutenfri mat var mina föräldrar tvungna att beställa det på postorder från andra sidan landet.
Självklart var det ytterligare en enorm utmaning att äta ute. Jag minns när vi åkte till McDonalds och beställde hamburgare till mig utan bröd och personen som arbetade i kassan frågade min mamma: ”Är det till din hund? En kvinna brukar komma in och gör likadant för sin hund.” Min mamma svarade: ”Öh, nej. Det är till min som som är allergisk mot bröd.”
Precis som med diabetes har vi kommit långt sedan dess. Det är dock fruktansvärt jobbigt att ha både diabetes och celiaki. Men, om du är celiabetiker (vad jag brukar kalla mig själv), får du här några tips om hur du kan ta dig igenom det.
1. Gör rätt
Jag tror att mitt liv kunde ha varit svårare om jag inte hade gjort rätt saker. Visst fanns det utmaningar och frestelser – jag kanske inte tog insulin så snabbt som jag borde ha gjort eller så åt jag något som innehöll gluten trots att jag visste om det. Men följderna av att inte göra rätt i dessa situationer var inte värt ett högt blodsocker hela dygnet eller att ha ont i magen.
2. Äg din diabetes, låt inte den äga dig.
Livet är inte alltid enkelt. Livet kan faktiskt vara ganska tufft, fult, grymt och orättvist. Jag bad inte om att ha celiabetes, men det betyder inte att jag måste vara ett offer. Vi är de vi är och vi måste göre det bästa av vad vi har fått. Ge inte upp.
3. Dåliga saker händer men ha en positiv inställning, lär dig från dina misstag och sluta älta.
Nog sagt om det.
4. Lev ditt liv.
Följ de tre råden ovan så kommer detta att bli lätt. Det finns inget bra skäl till varför celiabetes ska hindra dig från att leva ut dina drömmar.
För mig, även om jag vill ha en bot för båda sjukdomarna (och kunna äta en stor skål med Lucky Charms flingor när helst jag vill igen), vet jag att saker förbättras kring båda - från min insulinpump och CGM för min diabetes till den glutenfria avdelningen i matbutiken. Jag vet också att de har gjort mig till en bättre människa, från att ha vuxit upp med att ha tagit ansvar till att äta nyttigare mat.